I huvudet på Prejhta

Tänkte forsätta med mina punkter, och idag ska ni få läsa lite om mina tankar kring studenten och gesällen.

 

Jag, som många andra personer lyckades ta studenten, överlevde allt kämpande och alla dessa fester man liksom inte kunde missa.

Studenten är någon som jag önskar att alla får prova på, Herregud för en dag det var, vilken lycka! Känner än idag 2,5 år senare lika stor glädje som då. Det var en sådan lättnad, man trodde verkligen att man var färdig med alla kraven. Men, HA-HA åt de, det var bara början!

Jag flyttade från Östersund, lättad över att få lämna denna stad, jag hade för länge sen konstaterat att jag var verkligen ingen stadsbrutta. Hamnade ganska fort i Snåsa, redan i augusti 2012. Där började jag min tid som lärling på Topp&Tå.

Min tid i Snåsa har varit... ja, vad ska man säga..

Jag är glad över den tid jag var där och att jag fick uppleva något annat, men var ännu gladare när jag fick flytta därifrån! Första året var hur grymt som helst, mötte många nya fantastiska människor. Det var många kunder som undrade hur jag hade hittat till Snåsa, och jag har verkligen behövt fråga mig själv: Hur hamna jag egentligen där?

Men i grund och botten, Det var väl kärleken som lura mig dit, som alla andra nyinflyttade till Snåsa. Det var sällan man mötte någon som hade flyttat dit utan någon kärleksrelation dit, Snåsa är fint, men för dem som inte ursprungligen kommer därifrån kan det vara lite svårt att "komma in i gänget".

 

Iallafall, jag blev singel och ville inge annat än flytta hem, jag hade ju ingenting att göra i Snåsa!

Det var min första reaktion, men jag insåg fort att jag hade en super arbetsplats att göra färdigt min utbildning på och det skulle vara värt att stanna ett år till.

Dehär med gesällen, shit vilket jobb! Jag var UrUsel på att planera inför det. Hade det inte varit för min höggravida chef som trodde så starkt på mig hade jag nog inte klarat de. Jag tränade knappt inför provdagen och helt plötsligt var det dags för den stora dagen. Hade 2 veckor på mig att hitta modeller och allt var kaos!! Jag styrde salongen Topp&Tå ensam, och skulle samtidigt hitta modeller och och träna inför gesällen. När jag väl hade fått tag på alla modeller fick jag i princip 1 chans att träna på varje modell.

Bruduppsättning var det ända jag fick träna 3 ggr på.

När jag skulle träna på att rulla upp permanent på min modell torsdagen, alltså 3 dagar innan provdagen, var jag så stressad och förstörd; Vad hade jag gett mig in på?! Min chef Maiken var med mig och checkade min rullning, När jag står där och rullar Maikens kompis hår känner jag hur luften går ur mig och Maiken frågar mig hur det går, jag säger åt henne att jag är så på håret att bryta ihop. -Men släpp på tårarna då Brita, säger hon. Och där kom de, allt stressade och oron, jag står där och gråter, Maiken börjar nästan gråta och min modell i stolen sitter bara och gapar. Ja, vad ska man säga eller göra?! Maiken bad om de, hehe.. Hon är inte så bra på att hantera tårar och jag hatar gråta inför folk.

Jag åkte hem till Valsjöbyn den kvällen, kände mig helt tom. Sa knappt nånting till Tjidtjie eller Kjelle.

När jag skulle åka på Lördagmorgon frågade Tjidtjie om det verkligen gick bra med mig, eller om jag kanske kände att jag ville vänta med gesällen lite. Hon var orolig eftersom jag mest gick runt som en robot.

Innerst inne kände jag att jag ville slänga mig i tjidtjies famn och gråta och stanna hemma, men jag visade mig irriterad på henne och for ändå. Tacka gudarna för att Birgitte och Ann var med mig, dem fick jag att slappna av ganska mycket!

Vi for till Sundsvall och på kvällen skulle vi på fin resturang, jag skulle för första gången smaka Plankstek, tänkte lyxa till det lite när jag ändå var och skulle försöka ta gesällen. Men fy, såklart fick jag nå jäkla surt kött så det var ingen höjdare (fick iallafall gratis middag och efterrätt)

Tänkte på engång att detta betyder otur.

 

Söndag 16/4 2014. Det är en historisk dag! Efter 9 timmar, 4 modeller och 8 moment fick jag beskedet, JAG HADE KLARAT GESÄLLPROVET!! Vilken lycka!

Tjidtjie ringde och grät, och jag började känna att jag hade nog kanske gjort något väldigt stort nu. Det var som att sitta på solen och titta ner på alla på jorden, kände jag så stolt! Ändå tills tjidtjie säger : Nu kan du sätta upp nya mål att klara.

Vadå? nya mål? Och där föll jag ner på jorden igen. Jahapp, det fortsätter, den eviga kampen att försöka lyckas med något..

Vet att tjidtjie menade väl, och jag vet att hon är stolt över att jag klarade gesällen, det är jag oxå! Men det funkar ju så, klarar du en sak måste du sätta upp nya mål att kämpa emot, allt behöver ju inte vara extrema saker, det kan räcka med att man ska hitta på sin egen pizza t.ex, vad vet jag ;)

 

Jag hade iallafall köpt en champangeflaska jag skulle dricka om jag klarade Gesällen och så hade jag köpt 9 små Jägershots jag skulle ta om jag inte klara det.

Så jag satt i baksätet på bilen ensam när vi for från Sundvall, Överlycklig och drack champange för mig själv, Det är lycka de! ;D

 

- Prejhta