I huvudet på Prejhta

ojoj, att jag skulle börja blogga igen hade jag inte trott själv! Mycke har skett på egentligen, men kan sammanfatta de lite kort:

-Jag är singel.

-Jag har tagit studenten OCH utbildat mig till frisör .

-Jag har flyttat hem från att bott i Snåsa i 2 år.

-Nystartad företagare, både renskötsel och frisör.

 

Det var väl de jag hade som mina största punkter som jag kan komma på nu. Men egentligen så kan vi ju gå igenom dessa punkter lite mer specifikt punkt till punkt. En om dagen kanske :)

 

Ja-a, mitt liv med stadigt förhållande har tagit slut. Ca 1,5 år sedan. Räknar med att ni som läser min blogg vet det mesta om detta. Menmen, när ni läser min blogg får ni skylla er själva att mina tankar upprepas för er.

Jag brukar höra att ett förhållande är som en Berg-o-Dal bana, det går upp och ner, och det ska tydligen vara bra för förhållanderna oxå, man blir tydligen stärkt utav det om man klarar dessa dalgångar som kommer.
Mitt förhållande valde att hoppa av när det var längst ner i dalen.

Nu i efterhand kan jag väl säga att vara singel är oxå som en liten Berg-o-Dal bana. Herregud vad det går upp och ner!

Först var det liksom en obeslutsam känsla, skulle man vara rädd eller bara njuta?
Sedan blev det lite mer spännande att vara ensam.

Men det tog inte lång tid, så fick man ångest och paniken att vara själv, man trodde inte man hade någon vid sin sida något mer.

Allting tar sin tid att reparera.

Men idag kan jag säga att jag har nog blivit starkare person, jag har fått gå in i mig själv och verkligen få lära känna mig själv i grund och botten (Nej,jag menar inte att onanera!) Jag har fått kämpat och ser nu att jag kan stå på egna ben, och är oberoende av någon!

Jag har kysst grodor som visat sig vara värre än grodor, jag har låtit intresset för någon låtit växa till något mer men har ändå ramlat ner från stegen igen och blivit besviken.

 

Men nu har jag kommit till det att jag är skitless detta singelspel!! Allt går ut på att försöka få någon slags bekräftelse att någon kanske ser en. Men så är det inte.

Jag är så less på att fara och söka killars uppmärkasamhet och kanske t.om. få en kyss i slutet av kvällen men i slutändad slutar det ändå på samma vis: Är det jag som har raggat upp en kille, Ja då är det han som känner sig bekräftad och kan för en kväll flörta lite. Och är det jag som blir uppraggad gäller detsamma. Och så fortsätter det, allt är ett himla stort spel och vi är spelpjäserna. Det kan kännas som att vissa killar egentligen inte ser en heller egentligen, dem ser rätt igenom en och ska liksom bara försöka få till att göra nå Check-tecken i någon bok.

 

Så just nu känns det som att jag står på en egen ö och bara tittar på avstånd hur alla håller på, och jag känner att jag vill nog stå här ett tag till i min ensamhet, tills jag känner mig starkare och vet hur jag ska gå med mina spelpjäser för att finna min drömprins.

 

 

Det får bli allt för idag,

Tack å Hej - Prejhta